(Från katalogen till "Nordic Delight" av Sinziana Ravini)

Martin Jacobsons labyrintiska pusselvärldar är både estetiskt kontrollerade och intellektuellt förledande. Varje liten detalj tycks ha en mening, men dessa meningar är ständigt undanglidande. Här finns kopplingar till såväl Max Ernst surrealistiska kollagebilder, den romantiske illustratören Gustav Dorés minutiösa och narrativa etsningar, den viktorianska arkitekten Pugins stilblandningar och den italienske konstnären Piranesis perspektivistiska fantasistäder. Allegorin står i centrum, likt en nav som förbinder Jacobsons bilder med barockens melankoliska återbruk av antika förlagor. Men till skillnad från den katolska barockens teatrala kosmologi och den kungliga barockens antikfrosseri blottlägger Jacobson både illusionens konstruktioner och barockens naiva kunskapsvurm. Walter Benjamin skriver i sin historiekritiska klassisker The Origin of German Tragic Drama, att den tyska barocka teatern blev ett sorgespel över omöjligheten att upprepa antikens storheter. Hur förhåller sig Jacobson till detta sorgespel? Mycket positivt skulle jag vilja säga. Det som får trona över alla tiders melankoliska återbruk av historiska förlagor är tron på den konstnärliga skapelseprocessen. Det som fått ta guds allseende position är konstnärens och betraktarens allseende öga. Om vi sen kan förstå allt vi ser är en annan fråga. (Sinziana Ravini)